Muskellära och muskelfysiologi
I kroppen finns tre typer av muskelvävnad; skelett-, hjärt- ochglattmuskulatur. De muskler som ingår i RAPP är uppbyggda av skelettmuskelceller och motsvarar ca 45% av kroppsvikten. Skelettmuskler används inte enbart av RAPP utan också för funktioner som andning och sväljning. Varje enskild skelettmuskel har infästningar på skelettet på minst två ställen. I de flesta fall fäster muskeln på olika sidor av en led, därför orsakar en kontraktion av muskeln en rörelse i leden.
Vårt skelettmuskelsystem består av ca 300-400 tvärstrimmiga muskler. Det är skelettmuskulaturen som gör så att vi kan röra oss. De flesta av dessa är så kallat pariga och nästan överallt på kroppen ligger muskulaturen i flera skikt. Musklerna utgör ca 40% av kroppsvikten, men genom ökad regelbunden muskelträning ökar muskelvävnaden och därmed vikten, medan en minskad muskelträning ger den rakt motsatta effekten.
Musklernas namngivning är ganska osystematiskt. Vissa muskler är uppkallade efter sin form eller storlek, andra efter sitt läge, medan andra har fått sitt namn efter antalet ”huvuden”. Våra skelettmuskler kan i sig inte utföra något rörelsearbete, enbart kontrahera sig. För att åstadkomma rörelse måste musklerna arbeta med skelettben. En muskel och ett ben bildar tillsammans en hävarm, det rörliga benet fungerar då som hävstång. Muskelvävnaden sitter aldrig fast direkt på skelettet utan fäster alltid med en sena av bindväv. Muskeln kan, förutom skelett, också sitta fast på: hud, ligament, ledkapslar mm.
En muskel arbetar aldrig ensam utan samverkar alltid med flera andra muskelenheter. Här kommer vi in på ett nytt slag av namnangivelse på musklerna: agonister, antagonister och synergister. Låt oss som exempel ta en vanlig rörelse, böjning av armen. När bicepsmuskeln på överarmens framsida böjer armen i armbågsleden, slappnar sträckmuskeln (m. triceps brachii) på överarmens baksida inte av plötsligt, utan utvecklar istället en gradvis minskad dragkraft i motsatt riktning. Detta ger rörelsen ett mjukt glidande förlopp. M. biceps brachii som utför rörelsen, kallas agonist medan m. triceps brachii, som motverkar rörelsen, fungerar som antagonist. Andra överarmsmuskler, som bidrar till böjningen och till styrning av underarmen och hjälper m. biceps brachii kallas synergister.
Skelettmusklernas uppbyggnad
Skelettmuskelceller består av flera celler som smält ihop. Varje cell innehåller därför fleracellkärnor.
Efter födelsen bildas inte fler skelettmuskelceller. När vi växer ökar istället muskelcellernas storlek. En del muskelceller kan bli upp till 30 centimeter långa. Skelettmuskelcellerna innehåller proteintrådar som ligger på ett mycket regelbundet sätt, vilket gör att muskelvävnaden ser tvärstrimmig ut när man tittar på den i mikroskop.
Proteintrådarna är av två olika sorter, aktin och myosin. Proteintrådarna kan förskjutas i förhållande till varandra så att de ibland ligger helt omlott och ibland mer åtskilda från varandra. När trådarna ligger omlott förkortas muskelcellen. Det är detta som sker när muskeln dras samman eller spänns.
Skelettmusklerna innehåller tunna trådar av två olika sorters protein, aktin och myosin. Proteintrådarna kan förskjutas i förhållande till varandra. När muskeln är avslappnad är proteintrådarna skilda från varandra (1). När muskeln dras samman glider trådarna av aktin och myosin in mellan varandra (2).
Muskelcellerna ligger parallellt i buntar som hålls ihop av bindväv (1). Flera buntar bildar tillsammans en muskel. Runt hela muskeln finns en lite tjockare bindvävshinna som fortsätter ut i muskelns sena (2). Muskulaturen får syre och näringsämnen från blodkärl som går in i muskeln. Kärlen följer bindväven mellan muskelcellerna. I bindväven löper även nerver som förmedlar information till och från muskeln (3)
Typ I och Typ II Muskel fibrer/celler
Man vet idag att det finns två olika fibertyper: den långsamma (Typ I) och den snabba (Typ II). De långsamma får sin energiförsörjning via syre från blodet. De snabba får i huvudsak sin energi från i muskeln lagrad energi (glukos).
Typ I-fiberträning
Med relativt låg intensitet och långvarigt arbete har man framför allt kommit fram till att typ I-fibrerna reagerar med följande förändringar:
- Kapillärnätet i muskeln och dess förmåga att tillföra syre till muskeln ökar, framför allt runt typ I-fibern. (aerob)
- Mitokondrierna ökar i muskelcellen och dess uppgift är att frigöra energi. (ATP)
- Antal repetitioner på en submaximal nivå ökar.
Typ II-fiberträning
Träning med höga belastningar påverkar i huvudsak typ II-fibrer. Förändringar blir i
huvudsak:
- Cellernas tvärsnitt ökar och därmed dess förmåga att utveckla mer kraft.
- Cellernas förmåga att arbeta utan syretillgång (anaerob) ökar.
- Nerv- och muskelsamspelet förbättras. Fler motoriska enheter kopplas in (teknik).
Senor
Senor fäster musklerna vid skelettet
Den bindvävshinna som omger varje skelettmuskel övergår vid muskelns slut i en sena som fäster vid skelettet. Senorna består av stram bindväv. De kortaste senorna är bara några millimeter långa och de längsta är cirka 30 centimeter.
Vid fästpunkten till skelettet flätas senans bindväv in i benvävnaden. Förankringen blir därför mycket stark. Kraften som uppkommer i muskeln när den drar ihop sig överförs till senan och vidare till skelettdelarna som därmed rör sig.
Senor kan lätt utsättas för slitage. På många ställen, speciellt där senan glider över en hård benkant, finns därför senskidor eller slemsäckar som skyddar senorna. Handens och fotens senor är speciellt utsatta och löper därför i senskidor. Slemsäckar kan ha förbindelse med ledhålor. Både senskidor och slemsäckar innehåller vätska som minskar friktionen. Senorna kan dessutom hållas på plats av ledband.
