Det får anses vara vetenskapligt bevisat att en sund aktivitetsnivå och lagom belastning förbättrar hållfastheten i rörelseorganens vävnader. I samband med idrottsutövande, framför allt på elitnivå, kan kroppen dock utsättas för mer eller mindre extrema belastningar. Inom idrotter med explosiva rörelser som tex sprint- och kastgrenar inom friidrotten, volleyboll och handboll inom lagsport, samt badminton och squash inom racketsporterna, kan det ibland uppkomma enorma krafter som leder till väldiga belastningar.
Olika skador kan lätt uppkomma i sådana situationer, speciellt om kroppen utsätts för dessa belastningar vid upprepade tillfällen. De skador som uppkommer kan delas in i två olika kategorier, traumatiska/akuta skador samt överbelastningsskador. De traumatiska kan nästan alltid relateras till ett specifikt skadetillfälle, som ex ett benbrott eller en stukad fot.
Överbelastningsskadorna däremot, som även är mycket vanliga inom arbetslivet, uppkommer oftast genom ensidiga repetitiva belastningar över en relativt lång tid. När påfrestningarna i en vävnad blir för stor uppkommer en skada. Detta innebär att orsaken till dessa skador är svåra att hitta och det leder ofta till att de blir svåra att behandla.