Förbindelsen mellan två skelettstycken kan vara av två olika slag. Antingen är den rörlig och kallas då för en led eller så är den i stort sett orörlig och kallas då för en fog. Beroende på ledytornas utformning kommer vissa rörelser vara möjliga att utföra i en led medan andra rörelser helt hindras. Totalt finns sju olika ledtyper.
Vridled:
Rörelse: Pronation/Supination
Vridning
Läge: Armbågsleden & C1-‐C2
Gångjärnsled
Rörelse: Flexion & Extension
Läge: Armbågsleden & Knäleden
Kulled
Rörelse: Flexion, Extension, Abduktion, Adduktion & Rotation
Läge: Höftleden & Axelleden
Två‐axlad led (Äggled & Sadelled)
Rörelse: Flexion/Extension & Abduktion/Adduktion
Stramled är ej på bild; leder med mycket liten rörelseomfång, ex. korsbensleden (art. sacro-iliaca).
En led omges av en ledkapsel (synovia). Den omsluter leden och förstärks av kraftiga senor och ligament. Benändarna i en led är överdragna av ledbrosk (cartilago articularis) som gör ytorna jämna och minskar friktionen mellan ledytorna. Mellan ledbrosket finner man ledspringan som innehåller ledvätska. Ledvätskan smörjer leden, minskar friktionen vid rörelser samt försörjer ledbrosket med syre och näringsämnen. I vissa leder, tex knä- och käkleden samt i ryggraden finns broskskivor mellan ledytorna sk diskar eller menisker. Med hjälp av dessa kan trycket fördelas i leden och på så sätt blir påfrestningarna mindre. Våra leder skiljer sig mycket åt vad det gäller belastningstålighet och rörlighet. Ju rörligare en led är desto mer instabil blir den, ex axelleden som oftare än andra går ur led (luxerar).